Fosfolipider

Fosfolipider är byggda av två fettsyrarester, dvs kolvätekedjor, som bildar två hydrofoba svansar. Dessa har bundits till en glycerolmolekyl med esterbindingar. Den tredje kolatomen i glycerolmolekylen binder till en fosfatgrupp med en fosforesterbindning. Detta bildar en fosfatidyl-rest, som kallas för ett hydrofilt huvud. Till fosfatgruppen kan sedan andra molekylgrupper vara bundna. Det kan bland annat vara en kvävegrupp, som syns i bilden ovan.
Fosfolipider har två olika delar, en hydrofobisk (vatten hatande) del som kallas för ”svans” och en hydrofil (vatten älskande) del som kallas för ”huvud”. Fosfolipidens huvud består av den laddade fosfatgruppen och kan därför lösas i vatten. Dessa delar kan forma olika strukturer:

Micelle (Ovan)
Här kan man se hur benen samlas i mitten och löser sig i varandra, medans huvudena riktar sig mot vattenlösningen.


Bilayer sheet (Ovan)
Detta är en närmre titt på hur dubbellagerna ser ut. Dessa lager är viktiga för allt liv och cellens uppbyggnad.
Molekylerna i det yttre skiktet lägger sig så att de hydrofila huvudena vänder sig mot vattnet som omger cellen, samtidigt som molekylerna i det inte siktet lägger sig så att huvudena är mot vattnet på cellens insida (cytoplasman). De hydrofoba svansarna är vända i mitten av membranet. Det hydrofoba svansskitet kan hindra hydrofila ämnen från att strömma in i respektive ut ur cellen. På så sätt bidrar cellmembranets fosfolipider till att reglera cellens inre kemiska miljö.
Därmed är fosfolipiderna extremt viktiga för allt liv!
Extra fakta:
- Omättad = innehåller en eller flera dubbelbindningar. (Om det finns en dubbelbindning blir molekyler vinklad)
- Omättade fettsyror -> färre van der waals bindningar -> lägre smältpunkt.
- Hydrofob: En hydrofob binder sig inte till vatten. Opolära ämnen är hydrofober. Dessa binds ofta samman av Van der Waals bindningar.
- Hydrofil: En hydrofil binder sig bra till vatten. Laddade och polära ämnen är hydrofiler. Dessa kan binda med vätebindningar, dipol-dipol-bindningar eller jon-dipol-bindningar till vattnet.
- Viskositet: Dubbelbindningarna i svansarna påverkar cellens viskositet (mått på hur trögflytande någonting är).